På Tasikokki följer vi solen. När jag automatiskt vaknar vid ca 5.40 plirar jag ut i det gråa mörkret och vet att klockan ringer om ca 3 minuter. Solen håller på att gå upp. Redan vid 17 tiden är jag totalt slut. Vi äter middag 17.30, sälskapar en stund, så drar jag mig undan för att ha Teresa-quality time med en bok. Har under resan kommit fram till att jag trivs otroligt bra med bara mig själv. Jag hoppas de andra volontererna accepterar att jag är lite osocial av mig. De verkar de göra, eftersom vi kommer bra överäns. Inte en ända otrevlig bitch, im shocked! Ingen snackar kacka bakom ryggen heller. Fina flickor (och en kille). Tyverr har jag varit lat att ta bilder, orkar inte nuförtiden. Filmar istället.
Beronde på hur många volontärer det finns delas vi upp i team. Nu är vi 2 team efetrsom det bara finns 4 volontärer. Jag har jobbat för det mesta med "enrichments". Det innbeär att vi gör djurens mat intresantare genom att packa in den i kokosnötter, blad nerdränkta i te esans för att de inte skall hitta maten genast, nerfryst i iskuber etc etc, låt fantasin flöda (om du har ideere, skriv!)! Så delar vi ut special maten på förmiddagen. Det bästa jag vet är att kolla när Bento och Is, våra 2 orangutanger, fiskar fram maten. Samtidigt passar Bento (lurifaxen) på att leka med oss. Han tar en pinne.
Så sträcker han ut armen och pekar på intresanta saker han hittar på våra kroppar, blåmärken, tatueringar, smycken. Han lyfter på våra shorts, han vill veta vad som finns under.
När jag har näven full med papaya frön brukar jag öppna min egen mun för att visa exempel, då vet Bento eller Is att de skall fånga fröna med munnen. Ett otroligt grimaserande! Bento brukar sträcka ut halva armen, bryter en pinne i tu så den blir kort. Då hoppas han lyckas lura nya volontärer att komma så nära som möjligt (vi brukar låta honom peka på våra kroppar med pinnen) och då personen är tillräckligt nära så sträcker han ut hela lååååååååååååånga armen, grabbar tag och då släpper han inte i första taget. Vi blev varnade, men det har hänt. Så river han kläderna av kvinliga volontärer. Bento och Is har specialburar efetrsom de lärde sig att öppna burarna. De är inte bara otroligt smarta utan också starka. Om de har verktyg kan de bända upp metallgaldren. För fina djur för att vara instängda, för kloka, de hör hemma i det vilda. Inga djur hör hemma i bur, inte fåglar eller inte reptiler heller. Vet att en av orangutangerna hade hållits som husdjur. Hemskaste tänkbara husdjuret, nästan en människa, vild och hårig. Nej tack.
En av de fastanställda "keepers" i en 15 min lång fight. Dålig bild, var tvungen att springa efter mat för att ge åt Bento för att få honom att släppa
När jag har näven full med papaya frön brukar jag öppna min egen mun för att visa exempel, då vet Bento eller Is att de skall fånga fröna med munnen. Ett otroligt grimaserande! Bento brukar sträcka ut halva armen, bryter en pinne i tu så den blir kort. Då hoppas han lyckas lura nya volontärer att komma så nära som möjligt (vi brukar låta honom peka på våra kroppar med pinnen) och då personen är tillräckligt nära så sträcker han ut hela lååååååååååååånga armen, grabbar tag och då släpper han inte i första taget. Vi blev varnade, men det har hänt. Så river han kläderna av kvinliga volontärer. Bento och Is har specialburar efetrsom de lärde sig att öppna burarna. De är inte bara otroligt smarta utan också starka. Om de har verktyg kan de bända upp metallgaldren. För fina djur för att vara instängda, för kloka, de hör hemma i det vilda. Inga djur hör hemma i bur, inte fåglar eller inte reptiler heller. Vet att en av orangutangerna hade hållits som husdjur. Hemskaste tänkbara husdjuret, nästan en människa, vild och hårig. Nej tack.
Vi städar hos björnarna och matar dem genom att gömma fukt över allt i deras inhägnad. Sen sitter vi i 15 min och kollar på dem då de slafsar i sig frukt eller slickar termiter från gamla stockar. De är otroligt söta, ser ut som tjocka, svanslösa hundar med rynkig hud på baken. De är sunbears från Borneo, världens minsta björnart, knähöga. De morrar och gläfser och biter varan när de är instängda i vänteburen medan vi städar.
Det andra teamet som jag också hjälpt lite bygger burar åt reptiler. Ca 300 hittades vid ett härd för att hitta droger i en båthamn i norra Sulawesis. Norra Sulawesi är en hotspot för vild djurs smuglare, detta försök avslöjades i misstag. Då fick Tasikoki lov att ta handom hundratals ödlor inpackade i påsar och burkar, många dog. Vidrig business.
Vi volontärer är otroligt bortskämda vad det gäller maten. Mårgonmål: frukt, ris, hembakat bröd, hemmalagat jordnötsmör. Lunsch: ris eller nudlar, 4 olika veganiska rätter, middag likaså. Otroligt gott. Äter ca 7 st mangos/dag, växer på gården.
PLEASE, SUPPORT TASIKOKI! THEY DO A PRECIOUS WORK <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar