Oscar och Brenton förtjänar en egen post. Vad jag inte tidagre avslöjat är att jag under resan påbörjat ett litet dokumentärfilmprojekt. Jag går inte in på detaljer nu.
Träffade Oscar och Brenton genom Nature Elephant Park i Chiang Mai. Vi skulle volontära för ett projektet med elefanter och Karen tribe i norra Thailand (återkommer). De volontärade av samma orsak som jag, vill resa men samtidigt göra nån nytta, inte bara ta. Oscar och Brenton är en otrolig duo, roliga, smarta och knäppa, bara sjukt kul. Och insane sociala. Det visade sig att Oscar var ett kamerageni så det var han som fick igång mitt filmande. Kände mig så osäker att börja filma, använder dessutom min systemkamera och är inte värst van. Oscar gav mig massor med tips, filmade intervjuer för mig, lärde mig att att använda kameran mera flytande. Tack vare honom kom jag igång och min osäkerhet försvann. Och Brenton, han är bara helt original, skulle kalla honom för ett verbalt geni.
Brenton i mitten, den enda bilden jag har på honom, suddig thanks to my self for good camerawork once again :D
Oscar och hans camera och hipster cykel. Så orginelt, visst.
Efter en veckas volontärarbete blev jag liksom och flyta efter killarna, följde deras rutt. Det bara blev så, vi åkte till Chiang Mai, sedan Pai och före nyår skilda vägar. Sanningen om mig är att jag egentligen är ganska osocial och ointresserad av att umgås. De måste ha tyckt att jag är den underligaste människan på jorden. Då jag reser kan jag hålla mig undan från andra människor i en hel vecka utan att sakna sällskap, utan att vela prata med nån, lite ovanligt för en HC traveler, men njuter otroligt av att vara för mig själv och i tystnad. Det uppstod definitivt lite friktion mellan oss, vi var liksom inte en helt matchande trio. Men de har en speciell plats i mitt minne av den här resan. Och Oscar var ju en sån konstig charmare, han bara körde på med sin jävla kamera och lyckades charma alla runt om sig. Inte alls min typ, men i smyg smälte jag lite :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar