Mt. Kinabalu

Var utan dator i 2 veckor så har inte kunnat posta. Har mycket att berätta om Thailand, men hoppar till Borneo ett tag, några inlägg om Malesien. 

Kändes nästan som en liten kulturshock att åka från Thailand till Malesiska Borneo. Inte på ett negativt sätt alls, men allt verkade bättra organiserat i Malesien, den känslan fick jag redan på flyplatsen i Kuala Lumpur. Saknade nästan råddet i Thailand, mysigt. Dessutom var jag nu tvungen att klä på mig, dvs kunde inte springa omkring i korta shorts och topp mera då det finns en del konservativa muslimer. Klart skall den lokala kulturen respekteras. Till min överraskning kändes det inte alls så konservativt som jag varnats för. Fast blickarna från män var definitivt längre än i Thailand, likaså flirtandet. Det jag fick lära mig under mina 8 dagar i Sabah, runt omkring Kota Kinabalu, är att Malaysierna där lever ganska fredligt ihop med en väldigt blandad kulturmassa, kristna, muslimer, urbefolkning etc. . Kristna äter på muslimska restauranger,  vilket jag förstod att inte nödvändigtvis fungerar alla gånger i fastlandet. Några killar som tog mig ut och snorkla var en röra av kristna, muslimer och budhister. Härlig kulturmix. 

En av orsakerna varför jag ville till Borneo var för att få bestiga Mt. Kinabalu på 4095 m. Det hela var en röra, var för sent ute, så alla firmor som sålde turer hade slut på paket och guidar. Var tvungen att själv köpa en natt i en stuga på 3300 m höjd, nästa dag skulle jag själv hoppa på bussen till headquarter för att hyra guide och påbörja vandringen. Lättare sagt än gjort. Bussen som lämnade Kota Kinabalu mot Kinabalu vägrade åka förrän den var full. Kl.6.15 var jag på busstationen, kl 7.00 ville chauffören fortfarande inte åka, det saknades 6 pers. Beslöt mig för att betala de 6 pers som fattades, (20 rm/person ca 3,5 e), hade bråttom, skulle vara vid berget kl 10 senast. Plötsligt påstod chaffisen att  8 pers fattades… Betalade för 7 och vi kom äntligen iväg. Kompromiss, även då du blir lurad :)

Väl frame vid headquarter, 2 h senare, fick jag guide och licens för klättringen. Träffade ett skojigt Australienskt par och en Holländsk man jag varit på mountainbike tur med dagen innan. Av nån orsak beslöt min hjärna att holländaren var svensk, pratade svenska med honom helatiden, han måste ha tyckt jag är konstig.

Kinabalu vandringsvägen var otroligt uppfixad, donad, lagad, perfekt, färdig för alla lata Asiater :) Trappsteg nästan hälften av rutten.

Påbörjade vandringen med min guide, första 1,5 h kändes otroligt tunga eftersom jag inte sportat på 1 månad, var helt slut! Typiskt i början av en hård vandring för mig. Senare lättade det. Det fanns 5 st restshelters före vår stuga, onödigt många då varje möjlighet till vila sänker prestations moralen. Vi startade kl 10.15 från headquarter och var framme vid 3300m stugan ca 14 tiden.

Min guide såg otroligt trött ut, vilket det också visade sig att han var stundvis. Han rökte som en skorsten. Här är vi på höjden av cloud forrest, ca 2000m. Vegetationen är fortfarande tät, grön och full av liv

  I stugan kunde jag bara förundra mig över vissa typiska fenomen, kalla det inte för FÖRDOM utan fakta. Asiater: tar otrologt mycket selfies och bilder. Såg en 60 årig kinesisk man som med hjälp av sin selfiestick fotograferade sig själv i EN TIMME medan han sade CHEEEESE!!! Vissa livrädda för västerlänningar. Tyskar: Håller sig till sin lilla grupp, uppmuntrar och berömmer varandra men är värkan intreserad av lokalbefolkningen eller andra turister. Ryssar: Glimten i ögat, skrattar högt. Kräver mycket. Bryska och framfusiga.

Tressa, som de lokala kallar mig

Åt en god middag, babblade lite med några trevliga par och Holländaren. Alla gick och lade sig ca 20 tiden, förutom jag. Den enda formen av höjdsjuka jag har är sömnlöshet. Skrev dagbok till kl 22, försökte lägga mig. Kineserna i mitt rum snarkade, alla 3 (4 pers rum) så att det knakade, då jag äntligen somnatt (10 min) skulle nån av dem på toa. Vad gör de perkele, helt hänsynslöst slänger och bangar i dörren så att jag vaknar. Var så arg då jag vred mig i en timme att jag stack ut ur rummet och slängde i dörren så att de hoppeligen vaknade och var sura själva. Dessutom var hela bunten dumma från början, hälssade inte på mig när jag sa hej tidigare på dagen. Hoppas de fick bedbuggs eller flatlöss. Selfiesticken som jag hatar hade varit bra nu för att piska snarkodörerna. Usch vad jag var arg. På mig själv också, var var mina öronproppar!?!??!!

På högre höjd blir vegetationen torrare och mindre varierande

Snart försvinner allt liv och jag blir ensam med berget, vinden, kylan och tystnaden och i detta fall 80 andra turister. Har alldrig varit på ett så trafikerat berg.

Här är vi redan påväg ner efter soluppgången

Somnade 30 min före väckarklockan ringde kl 1.45 på morgonen. Åt en enorm portion mat och så påbörjade vi vandringen med min guide. Det var mörkt men vägen lystes upp av en ca 80 personers panlampps-mask som slingrade sig. Jag var snabb, så mycket snart var vi före alla andra vilket var skönt för att slippa trängseln. Nackdelen med att vara snabb är att komma till toppen för tidigt. Kl 5.20 stod jag där och frös i väntan på soluppgången. 3 timmar tog vandringen till toppen. Sökte vindsydd, slumrade till. Fler bestigare kom upp, det började bli lite trångt. Tog några bilder men försökte koncentrera mig på att se skönheten med ögonen och inte genom kameran, för att minnas och spara bilderna i mitt huvud. Det var otroligt vackert. Började sakta vandra neråt efter kl 6, åt morgonmål i stugan och fortsatte ner. Tog 3 timmar! Så hela vandringen var ca 10 timmar. I sin helhet mycket lätt, en liten pice of cake. Som en väldigt hård workout men mycket lätt för att vara en bergsbestigning. Inga tekniska inslag, no skills needed. Bara god fysik. Men tungt och tröttsamt ivarjefall!