Nu har jag inte rest "ordentligt" på över ett halvt år. Det är ett ovanligt tillstånd för mig men kan förklaras med vissa förändringar i mitt liv, t.ex. har jag skaffat en egen lägenhet. Har undvikit att bosätta mig permanent eftersom jag upplever att min frihet begränsas. Har gillat det faktum att en flytt kan gå på 2 timmar- så lite saker har jag haft med mig under årens lopp. Det var inte alls det jag ville fundera på, skall berätta om ett fenomen jag upplevt på mina resor- nämligen relations konsumtion. Jag vill förtydliga att jag skriver om tillfällig vänskap, inte korta sexuella relationer.
Har alltid varit mycket noggrann med vänskapshygienen (hittar på nya ord här). det innebär att vännerna skall vara av toppen kvalitet. Några, men mycket, mycket pålitliga, roliga och utrustade med goda värderingar. I mitt liv finnas inte utrymme för intriger och ytlighet.
Då man reser ensam, som jag ofta gör, så är man tvungen att söka tillfälliga vänskapsrelationer. Det är fantastiskt att lära känna nya, spännande, äventyrliga människor. Det finns en massa snyftstoryn på nätet om hur svårt det är för en resande själ att ta adjö av nyfunna vänner. Visst. Genom dessa nya bekantskaper kan man dessutom expandera sina äventyrsmöjligheter, håller du kontakt via Facebook är det lätt att senare åka och hälsa på under nästa Europa tur, eller besöker du Amerika så finn det en vän i någon stat. Då upplever du nya ställen genom lokalas guidning.
Jag har funderat mycket på baksidan av denna relationskonsumtion. Det är på nåt sätt bra, possitivt att vara super utåtriktad, trevlig, karismatisk, charmig... det är in att snabbt göra nya vänner, att snabbt adaptera sig till en ny miljö och nya människor. Att snabbt bli omtyckt. Är det beroende framkallande?
Då jag gör längre resor, har jag alltid nån god vän jag i förväg kommit överens om att träffa. Spenderar ett tag med den personen. Sedan är jag ensam, tvungen att söka relationer. Med tiden har jag tröttnat på det, ju äldre jag blivit. Det tillfredställer mig inte. Det känns som konsumtion, slit och släng vilket är dagens melodi. Du ger av dig själv, du tar av en annan, du skiljs åt och du ser personen aldrig mera. Allt som hänt spelar ingen roll, du har gett, fått, gått ihop, byggt, njutit, skrattat, kanske gråtit, delat, delat, delat... Nån som läser detta kan tänka att jag är överdrivet känslig, det är livet, människor kommer, människor går... men jag tar de korta relationerna ett steg djupare, vad det kan sätta för spår i ens eget inre? Har inget svar på om det skadar oss, men samtidigt är ju bara tanken på att också detta fenomen är frågan om konsumtion ett bevis på att det sätter spår på åtminstone mig. Jag upplever att varje gång du delar av dig själv, ger du samtidigt bort en bit av ditt inre, din "själ" som ju är din personlighet, den du är. Om du inte tror att vi människor har en själ, så jämför ordet istället med "personlighet" och "jaget". Visst får du också av den andra, men du tar ju bara en lös bit av en människa du aldrig skall umgås med igen. Fenomenet kanske uppstår mera tydligt om man reser mycket, men det finns också hos super sociala och utåtriktade personer som konstant söker nya sociala relationer, det är som ett beroende, tillockmed ett missbruk. Rotlöshet, rastlöshet... Kan förstå att det för många är svårt att se vad jag menar eftersom det ses som en enbart positiv sak att vara väldigt extrovert. Dessutom är det svårt att sätta min upplevelse i ord.
Själv är jag en blandning av introvert och extrovert. Jag kan vara vänlig och varm, charmig och spännande. Detta är en yta. För att att komma under ytan krävs en djup relation. Denna djupa relation och connection känner jag till väldigt få människor. Då jag reser kan jag helt dra mig undan från människor, under min senaste resa i Asien besökte jag med flit hotell var det inte fanns västerlänningar så jag skulle slippa bygga upp korta relationer, träffade ingen som pratade engelska på flera dagar. Ibland fick jag ett enormt sug efter att umgås och då sökte jag mig till turistigare ställen. Det hela kändes balanserat och bra. Njuter av att volontärarbeta, då är det lätt att träffa människor med liknande värderingar.
