Norge

Nu har jag varit här i några dagar och fått vissa intryck. Har inte orkat röra mig så mycket utomhus under de lediga stunerna, har chillat, ätit, sovit, kollat Yleareena, funderat på om och vad jag skall göra med resten av mitt liv och sånt smått.

Gick omkring i byn på fredag för första gången. En skön lång promenad längs med kusten, stämmningen kan du känna på bilderna: typisk nordnorsk dovhet och mörk stillsamhet som tar plats inne i en ifall man är känslig för denna typs natur (som jag). Älskar stämmningen, men samtidigt skrämmer den mig. Upplevde en liknade känsla för 3 år sedan då jag vandrade i norges ödemark, men då var stämmningen betydligt starkare eftersom vi var helt på naturens egna villkor. Det är som en tung, ödslig känsla, ombarmhärtig natur. Måsarnas skriker och havet doftar alger och fisk.

Det är otroligt hur norrmännen är USA influerade i allt. De äter som Amerikaner, de lever som amerikaner: ett exempel. Frågar du en lokal om det finns en bankautomat i närheten så svarar han att nej, den är långt borta, du måste gå en bit, vill du ha sjuss? Nejtack, behöver ingen sjuss. Så söker jag reda på automaten som låg 500 meter från mig. Det var ju lång väg. Har funderat över norrmännens hälssotislstånd och undrar om diabetes och hjärtsjukdomar ligger på samma nivå som amerikanernas. På god väg är dom. Deras vänlighet är påtaglig. frågade en 17 åring vilken väg som är snabbat in till centrum av byn då jag var på min lilla vanding runt byen. Han pratade glatt och frågade frågor, small talk. Så trevlig han var. Han följde mig en bit och sa: allt gott och lycka till i Norge. Här om dan knackade ett gäng tonåringar som också bodde på vandrarhemmet, på min dörr och bad mig säga till ifall de stör. Så fina! Tja, en äldre man jag aldrig träffat förut körde mig till jobbet här om dagen då jag sökte bybussen... så jag är på en trevligt plats :)!

Norskan är betydligt svårare för mig att förstå än vad jag tänkt. Vissa människor förstår jag sämre. Nu har jag dessutom blivit expert på att låtsas att jag förstår. Fast det är pinsamt då man blir busted. Det bor för tillfället inga andra sköterskor i vandrarhemmet. Är helt ensam på min våning. De arbetskamrater som inskolat mig reser bort för jag skall vikariera dem och den tredje sköterskan är på jobb när jag är ledig. Så tja, ni kan förstå att jag är lite ensam här, men det gör gott, så hinner jag ta tid för de tankar som nu är nödvändga.

Imorgon är jag ledig. Då skall jag åka med buss till De syv sostre, en liten bergskedja med sju toppar.