Jag braklandade här i Norge, började genast med det nya arbetet och jobbade nästan 2 veckor i sträck. Jag har blivit så dement av trötthet under min vistelse här, att jag snart inte vet vem jag är. Det gjorde jag inte fören demnsen började heller, och att yra omkring i världen är inte ett sätt att finna sig själv. Ska inte skriva om det nu, det kräver en annan bloggpost så jag återkommer till ämnet. Är inte så lost som det låter :)
Nu har situationen äntligen lugnat sig, mindre jobb och jag trivs, förutom vissa skov av ensamhet som snabbt botas med naturupplevelser och trevliga samtal. Har jag söta arbetskamrater som har tagit väl emot mig. Känner mig allmänt välkommen. Eftersom jag inte har körkort och min arbetsgivare av säkerhetskäl (snö&is) inte ville ge mig en cykel, så har jag varit tvungen att gå till och från jobbet, det tar ca 1 timme. De långa promenaderna går åt att prata med komppisar och familj. Vädret varierar från hagel till snöslask.
Denna vecka har jag enbart 3 arbetsturer eftersom jag redan arbetat ihop timmarna för 3 veckors jobb. Beslöt mig för att börja gå på gym här, till min stora häpnad fick jag 1 vecka prova ett gym alldeles i närheten av mina 2 arbetsplatser. Första dagen på gymmet väntade jag ivrigt på tränings avslutningen- ett bastubad! Ugriern öppnar bastudörren, bastun känns sval. Ugriern tittar om det finns glödande järn mellan stenarna. Ingenting. Ugriern kastar vatten, ingen ånga. Ugriern morrar, klär på sig och frågar i receptionen: varför är bastun inte på? Jaha, skall jag sätta på den själv. Okej. Tålmodigt ligger ugriern på bänken och väntar på att det skall bli varmt. En timme går. Ugriern kommer illröd ut ur bastun, just precis som det skall vara!
Har mycket överloppstid nu, så är flera timmar per dag på gymmet. Har haft tid att utveckla mig i yoga asanor, kan nu stå på huvudet utan stöd, flytta benen hur jag vill i olika positioner. Fantastiskt att meditera upp och ner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar