Ugriern vill ha sin bastu, låt den kalla själen koka!

Jag braklandade här i Norge, började genast med det nya arbetet och jobbade nästan 2 veckor i sträck. Jag har blivit så dement av trötthet under min vistelse här, att jag snart inte vet vem jag är. Det gjorde jag inte fören demnsen började heller, och att yra omkring i världen är inte ett sätt att finna sig själv. Ska inte skriva om det nu, det kräver en annan bloggpost så jag återkommer till ämnet. Är inte så lost som det låter :) 

Nu har situationen äntligen lugnat sig, mindre jobb och jag trivs, förutom vissa skov av ensamhet som snabbt botas med naturupplevelser och trevliga samtal. Har jag söta arbetskamrater som har tagit väl emot mig. Känner mig allmänt välkommen. Eftersom jag inte har körkort och min arbetsgivare av säkerhetskäl (snö&is) inte ville ge mig en cykel, så har jag varit tvungen att gå till och från jobbet, det tar ca 1 timme. De långa promenaderna går åt att prata med komppisar och familj. Vädret varierar från hagel till snöslask.

Denna vecka har jag enbart 3 arbetsturer eftersom jag redan arbetat ihop timmarna för 3 veckors jobb. Beslöt mig för att börja gå på gym här, till min stora häpnad fick jag 1 vecka prova ett gym alldeles i närheten av mina 2 arbetsplatser. Första dagen på gymmet väntade jag ivrigt på tränings avslutningen- ett bastubad! Ugriern öppnar bastudörren, bastun känns sval. Ugriern tittar om det finns glödande järn mellan stenarna. Ingenting. Ugriern kastar vatten, ingen ånga. Ugriern morrar, klär på sig och frågar i receptionen: varför är bastun inte på? Jaha, skall jag sätta på den själv. Okej. Tålmodigt ligger ugriern på bänken och väntar på att det skall bli varmt. En timme går. Ugriern kommer illröd ut ur bastun, just precis som det skall vara!

Har mycket överloppstid nu, så är flera timmar per dag på gymmet. Har haft tid att utveckla mig i yoga asanor, kan nu stå på huvudet utan stöd, flytta benen hur jag vill i olika positioner. Fantastiskt att meditera upp och ner!

Norge

Nu har jag varit här i några dagar och fått vissa intryck. Har inte orkat röra mig så mycket utomhus under de lediga stunerna, har chillat, ätit, sovit, kollat Yleareena, funderat på om och vad jag skall göra med resten av mitt liv och sånt smått.

Gick omkring i byn på fredag för första gången. En skön lång promenad längs med kusten, stämmningen kan du känna på bilderna: typisk nordnorsk dovhet och mörk stillsamhet som tar plats inne i en ifall man är känslig för denna typs natur (som jag). Älskar stämmningen, men samtidigt skrämmer den mig. Upplevde en liknade känsla för 3 år sedan då jag vandrade i norges ödemark, men då var stämmningen betydligt starkare eftersom vi var helt på naturens egna villkor. Det är som en tung, ödslig känsla, ombarmhärtig natur. Måsarnas skriker och havet doftar alger och fisk.

Det är otroligt hur norrmännen är USA influerade i allt. De äter som Amerikaner, de lever som amerikaner: ett exempel. Frågar du en lokal om det finns en bankautomat i närheten så svarar han att nej, den är långt borta, du måste gå en bit, vill du ha sjuss? Nejtack, behöver ingen sjuss. Så söker jag reda på automaten som låg 500 meter från mig. Det var ju lång väg. Har funderat över norrmännens hälssotislstånd och undrar om diabetes och hjärtsjukdomar ligger på samma nivå som amerikanernas. På god väg är dom. Deras vänlighet är påtaglig. frågade en 17 åring vilken väg som är snabbat in till centrum av byn då jag var på min lilla vanding runt byen. Han pratade glatt och frågade frågor, small talk. Så trevlig han var. Han följde mig en bit och sa: allt gott och lycka till i Norge. Här om dan knackade ett gäng tonåringar som också bodde på vandrarhemmet, på min dörr och bad mig säga till ifall de stör. Så fina! Tja, en äldre man jag aldrig träffat förut körde mig till jobbet här om dagen då jag sökte bybussen... så jag är på en trevligt plats :)!

Norskan är betydligt svårare för mig att förstå än vad jag tänkt. Vissa människor förstår jag sämre. Nu har jag dessutom blivit expert på att låtsas att jag förstår. Fast det är pinsamt då man blir busted. Det bor för tillfället inga andra sköterskor i vandrarhemmet. Är helt ensam på min våning. De arbetskamrater som inskolat mig reser bort för jag skall vikariera dem och den tredje sköterskan är på jobb när jag är ledig. Så tja, ni kan förstå att jag är lite ensam här, men det gör gott, så hinner jag ta tid för de tankar som nu är nödvändga.

Imorgon är jag ledig. Då skall jag åka med buss till De syv sostre, en liten bergskedja med sju toppar.