Ugriern vill ha sin bastu, låt den kalla själen koka!

Jag braklandade här i Norge, började genast med det nya arbetet och jobbade nästan 2 veckor i sträck. Jag har blivit så dement av trötthet under min vistelse här, att jag snart inte vet vem jag är. Det gjorde jag inte fören demnsen började heller, och att yra omkring i världen är inte ett sätt att finna sig själv. Ska inte skriva om det nu, det kräver en annan bloggpost så jag återkommer till ämnet. Är inte så lost som det låter :) 

Nu har situationen äntligen lugnat sig, mindre jobb och jag trivs, förutom vissa skov av ensamhet som snabbt botas med naturupplevelser och trevliga samtal. Har jag söta arbetskamrater som har tagit väl emot mig. Känner mig allmänt välkommen. Eftersom jag inte har körkort och min arbetsgivare av säkerhetskäl (snö&is) inte ville ge mig en cykel, så har jag varit tvungen att gå till och från jobbet, det tar ca 1 timme. De långa promenaderna går åt att prata med komppisar och familj. Vädret varierar från hagel till snöslask.

Denna vecka har jag enbart 3 arbetsturer eftersom jag redan arbetat ihop timmarna för 3 veckors jobb. Beslöt mig för att börja gå på gym här, till min stora häpnad fick jag 1 vecka prova ett gym alldeles i närheten av mina 2 arbetsplatser. Första dagen på gymmet väntade jag ivrigt på tränings avslutningen- ett bastubad! Ugriern öppnar bastudörren, bastun känns sval. Ugriern tittar om det finns glödande järn mellan stenarna. Ingenting. Ugriern kastar vatten, ingen ånga. Ugriern morrar, klär på sig och frågar i receptionen: varför är bastun inte på? Jaha, skall jag sätta på den själv. Okej. Tålmodigt ligger ugriern på bänken och väntar på att det skall bli varmt. En timme går. Ugriern kommer illröd ut ur bastun, just precis som det skall vara!

Har mycket överloppstid nu, så är flera timmar per dag på gymmet. Har haft tid att utveckla mig i yoga asanor, kan nu stå på huvudet utan stöd, flytta benen hur jag vill i olika positioner. Fantastiskt att meditera upp och ner!

Norge

Nu har jag varit här i några dagar och fått vissa intryck. Har inte orkat röra mig så mycket utomhus under de lediga stunerna, har chillat, ätit, sovit, kollat Yleareena, funderat på om och vad jag skall göra med resten av mitt liv och sånt smått.

Gick omkring i byn på fredag för första gången. En skön lång promenad längs med kusten, stämmningen kan du känna på bilderna: typisk nordnorsk dovhet och mörk stillsamhet som tar plats inne i en ifall man är känslig för denna typs natur (som jag). Älskar stämmningen, men samtidigt skrämmer den mig. Upplevde en liknade känsla för 3 år sedan då jag vandrade i norges ödemark, men då var stämmningen betydligt starkare eftersom vi var helt på naturens egna villkor. Det är som en tung, ödslig känsla, ombarmhärtig natur. Måsarnas skriker och havet doftar alger och fisk.

Det är otroligt hur norrmännen är USA influerade i allt. De äter som Amerikaner, de lever som amerikaner: ett exempel. Frågar du en lokal om det finns en bankautomat i närheten så svarar han att nej, den är långt borta, du måste gå en bit, vill du ha sjuss? Nejtack, behöver ingen sjuss. Så söker jag reda på automaten som låg 500 meter från mig. Det var ju lång väg. Har funderat över norrmännens hälssotislstånd och undrar om diabetes och hjärtsjukdomar ligger på samma nivå som amerikanernas. På god väg är dom. Deras vänlighet är påtaglig. frågade en 17 åring vilken väg som är snabbat in till centrum av byn då jag var på min lilla vanding runt byen. Han pratade glatt och frågade frågor, small talk. Så trevlig han var. Han följde mig en bit och sa: allt gott och lycka till i Norge. Här om dan knackade ett gäng tonåringar som också bodde på vandrarhemmet, på min dörr och bad mig säga till ifall de stör. Så fina! Tja, en äldre man jag aldrig träffat förut körde mig till jobbet här om dagen då jag sökte bybussen... så jag är på en trevligt plats :)!

Norskan är betydligt svårare för mig att förstå än vad jag tänkt. Vissa människor förstår jag sämre. Nu har jag dessutom blivit expert på att låtsas att jag förstår. Fast det är pinsamt då man blir busted. Det bor för tillfället inga andra sköterskor i vandrarhemmet. Är helt ensam på min våning. De arbetskamrater som inskolat mig reser bort för jag skall vikariera dem och den tredje sköterskan är på jobb när jag är ledig. Så tja, ni kan förstå att jag är lite ensam här, men det gör gott, så hinner jag ta tid för de tankar som nu är nödvändga.

Imorgon är jag ledig. Då skall jag åka med buss till De syv sostre, en liten bergskedja med sju toppar. 

New Year In Germany

Still recovering from the most amazing new year in a long time. Seriously. Nights of dancing, a masquerade, delicious food…Wine. Drinks. Talking. Laughter. 

Left helsinki 27.12 in the evening and arrived late to Munich. I had a horrible train trip, arrived to Hambach at 7 in the morning, then I took a local buss. I never take time to check how to get somewhere in advance, so when I got out from the bus it was a pleasant surprise that it only took 5 min to walk to our house as there was no taxis around. I want to send a love letter to googlemaps. 

My trip was so poorly prepared so I was sure the whole week will be destroyed. Oh how great it is to be wrong!

When  I arrived to the house in the morning, the first thing i did was looking for the bathroom. Viivi had left the gate and kitchen door opened. So I finally got to the toilet, and texted my sister "I'm here" (multitasking). Returned back to the kitchen, and after a while a very sleepy, cute Viivi appears. 

And then the Finnish team turns upp, then the German, then the Italian… Faces I've mostly only seen on new years. Faces i can only connect with laughter, smiles, FOOD,  long car trips. Different european accents. A welcoming hug here and a welcoming hug there.

The day of my arrival we went walking to a nearby castle on hill, saw the blue sky and the Neustadt view. The next day I spent in the house while some left to watch ski jumping live, and others went to see some villages. I loved having time for my self in the huge, beautiful house! And of course I had company from the newest member in the NY club, Paula, the eater. She's a black beauty with a mild heart and a stomach that no one can satisfy. Labrador. Took her for a long walk to the forrest on the mountains close to our house. 

The night before NYE we had a masquerade. I was dressed as a hippie with loots of years on me, tried to live in to the role by… hippiestuff that no one who wasn't there will be impressed or laugh about, so I leave it as a memory. Altogether we were three hippies. One was dressed as grumpy cat, another was a terrorist… of course the house was full of German traditional dresses too! Next day we rested, and then it was time for the NYE dinner. Our dinner room was amazing, a big party space. We ate racletes with a lot of fillings (to avoid cooking on NYE) but of course there was a lot of work behind the dinner. It was food heaven that night! And the glass was never empty. Then we danced. Its funny, couse  music I didn't use to like as a teenager sounds nowdays  good at 4 am. And btw, team Finland knows how to party, no one can beat us. Ok, Italy was almost there on NYE. You know who you are. 

In total were 16 persons, since 8 years they have met up on every new year, I see why. Participated 3 times now, and wow, what a great possibility to rent a luxury house (as were many persons) without getting broke. The main group of NYE celebrators are just all very nice and funny personalities. I got the invitation trough my sister and her husband, they all did erasmus together. 

The week was almost perfect. But there was one person missing. A person who makes me feel that I want to share my experiences with him. Hello Helsinki ;)