Jag vet inte om det var Indiana Jones eller historierna om äventyrliga släktingar som i barndomen väckte min nyfikenhet för omvärlden. Som liten fantiserade jag om att få sköta elefanter, apor, tigrar och andra vilda djur. Jag fantiserade om att jag bodde i en koja i djungeln och att jag hade en tam apa. Senare försökte mätta suget på upplevelser med besök i djurparker på vanliga turistresor. Jag förstod att äventyret och spänningen inte låg i färdiga paket. Då jag var 21 år åkte jag till Schweiz på min första äventyrsresa. Bodde 2 veckor på en ornitologisk station som bestod av en liten alpstuga utan bekvämligheter. Jag sprang upp och ner längs med bergen och drog ut fåglar ur nät, de skulle ringmärkas av ornitologer som jobbade på stationen. Det var också första gången jag volontärarbetade. Då jag återvände hem hade nånting förändrats, jag vill få ut mera av livet. Jag tappade mitt tidigare starka intresse för materiella ting. Alperna, naturen och tystnaden hade förändrat mig.
För 7 år sedan började mitt starka sug för att resa och äventyra, att utforska det för mig okända allt från natur till mat och kultur. En kombination av intresse för miljön och äventyrlighet har tvingat mig att studera turismens svarta sida. Också jag har en negativ inverkan på min omgivning då jag reser, fast jag försöker beakta både miljön och lokalbefolkningen. Eftersom jag inte tänker ge upp resandet som är en stor del av mitt liv så vill jag söka lösningar på problemen som turismen medför och dela med mig erfarenheterna. Det är också därför jag idag sitter på hostellets uteterass och huttrar framför min dator. Det är kallt här i Chiang Mai, solen är täckt av moln. Jag har just återvänt från en veckas volontärarbete ute på landsbygden. Min kropp är öm och jag är trött. Jag ger mig tillåtelse att inte röra mig utanför hostellet idag, jag vill skriva och dela med mig av mina upplevelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar